Julia

juliasbullar

Annons

Söndag 22a

H h h heeeej!

Söndag och denna dag har bestått av diverse typiska söndags-bestyr. Städat å donat på hemmaplan för att inte få panik på tisdag pga STÖKIGT och SMUTSIGT. Vilket jag iof ändå får, men det behöver inte vara värre än det är. Sen packade vi ihop för att åka till Ikea. En regning söndag. Efter barnbidrag. Lunchtid. HAHA. Alltså allvarligt, hur tänker en? Trodde det var en bra idé men att bara ta sig igenom matkön var ett smärre projekt. Inte minst hitta sittplatser. Men mätta och belåtna gick vi till barnavdelningen för att ta oss an dagens uppdrag: ny säng till barnet. Nemas problemas och några värmeljus, tavelramar och en säng senare lämnade vi varuhuset.

 

Sirpet Stylesson ville även dela med sig av dagens outfit:

Processed with VSCO with f2 presetS hälsar att en bäst matchar en regnbågskepsen med enhörningstofflor. Det är sen gammalt. More is more osv.

 

Mer än så har det inte blivit. Vi grävde ur en pumpa men det var lagom intressant hälsar Sirpet. ”Ew!” Byggt ihop sängen. Duschat och nu ligger jag raklång i soffan och tittar på Dokument Utifrån. Ska fortsätta med det.

På återseende.

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

We have a dream

Hej.

Sorry not sorry för dålig aktivitet här på bloggy. Men precis när en tänker att allt börjar falla på plats så faller en platt ner med en jäkla fart istället. Livet alltså, helt fantastiskt men också skitjobbigt. Vi kan ta det i ett annat inlägg. Men tror ni på spöken? Eller övernaturliga grejer? Att allt inte har en naturlig förklaring? Eller är ni som Leif i Greveholm? Jag har nämligen en grej jag bara måste dela med mig av. Vi tar det i nästa inlägg.

Men, jag är fortfarande tveksam till hur jag ska göra med bloggen men efter lite sug på att skriva och pepp och frågor från några (3!!!) av er så kanske en ska knåpa ihop åtminstone ett inlägg.

Processed with VSCO with a5 preset Processed with VSCO with a5 preset

 

Och här är vi. We have a dream. Idag lördag knallade vi bort till museet som ligger 600m ifrån dörren för att läsa böcker. Men istället möts vi av en utställning som får mina 2cm långa hår på benen att stå rätt ut, tårarna bränna bakom ögonlocken och samtidigt får jag en varm känsla i bröstet. Hopp och engagemang. We have a dream, en utställning och en bok om mod, medmänsklighet och människans rättigheter. SÅ FINT!! Så stort! Och mäktigt! Ni som inte varit där än, gå! Omedelbums! Vi strosade omkring bland alla bilder en lång stund, men jag måste erkänna att det är bäst att gå dit utan kids. S kutade omkring precis utanför, sen tittade hon in i salen och vrålade ”SNIPPAAAAA!” Eeeeehhh. Ja. Snippa.

Processed with VSCO with a5 presetProcessed with VSCO with a5 preset
Processed with VSCO with a5 preset

 

Sen kom en hörna där det stod ”hur kan du göra skillnad?” Och jag frågade S, hur kan vi göra världen till en bra plats, så alla människor kan må bra? Då svarade hon ”vi kan göra någon glad.” Älskade lilla fjun, ja! Mitt i prick för en tvååring.

Processed with VSCO with a5 preset
Processed with VSCO with a5 presetProcessed with VSCO with a5 preset

Vi vinkade av M styrde vagnen för lunch. Barnet fick välja och hon ropade KORV MÄ BRÖÖÖÖ!!! Men det fanns visst inte i det lilla haket vi brukar köpa. Så då valde hon bk istället. Efter vår gemensamma lunch gick vi faktiskt tillbaka till biblioteket för att måla och hoppa omkring bland kuddar. Ha! Vilken grej alltså, jag har aldrig varit på den avdelningen innan. Tänk vilka mysiga krypin en kan hitta på en lördag alltså.

Så dagens tips: gå till biblioteket. Både för utställning och häng med kiddo.

Annars: det är MYCKET just nu. Och mer ska det bli. Nästa vecka öppnar vi ny butik på A6 och det blir jobb, jobb och jobb. Vilket iof ska bli himla kul. Men ändå, det är mycket. Ska försöka hinna andas ordentligt imorgon på gymmet, kanske axlarna kan sänkas en aning.

Annons
Kommentera (4)

Kommentera

  1. Julia
    Julia

    Anna: haha spännande, HÄLSA nästa gång vetja! Hade säkert blivit lite paff, men väldigt glad! Kul att du gillar att hänga här, ska uppdatera mer 😁

  2. Anna

    Fortsätt skriv, kollar varje dag efter dina inlägg!! Såg dig på TGR för ett par veckor sedan men vågade inte hälsa på dig, kanske en annan gång 😉

  3. Julia
    Julia

    Frida:

    Nä vi missade den, eller okej, barnet ville hellre måla och hoppa bland kuddar på annat håll. Ja men lätt, bra idé ändå, de borde ju vara nöjda några timmar? Kanske en ba kan lämna en tjuga så de kan få gå och köpa lite fika.

Se fler...

Femte oktober

God dag bloggy.

Först: TACK för alla kommentarer, pepp och meddelanden efter förra inlägget. Det värmer hjärtat mitt vill jag lova. Men också att vi är så himla många, viktigt att våga prata om. Tack.

Andra: WOW vilken dag. Alltså jisses. En ledig dag tillsammans med min lilla räka. Vi gick upp, jag gjorde frukost åt na’ sen gick jag och la mig igen och hon satt framför tvn. Så jävulskt trött. Men efter nästan 1h kommer hon in och sjunger ”ja någon leva…” och med sig har hon sin lilla tårta. ”Grattis mamma, jag har gjort tårta!” ORKAR KNAPPT pga gölligaste hon gjort trots inte min bday. Men bara tanken, idén. Åh <3 grät en skvätt när hon stod där med tårtan i näven och sjöng heeeeeela långa ja må hon leva. Snacka bra start på dagen.

Väl uppe insåg jag att solen strålade och det var dags att carpa dagen. Vi åt en tidig lunch och sedan ut på tur!

Processed with VSCO with c6 preset Processed with VSCO with a5 presetälskar lyxigt kylskåpsrens.

Processed with VSCO with a5 presetkände mig riktigt fräsig

 

Vi packade ihop diverse nödvändigheter och knallade neråt stan. Vi köpte med oss glass och satte oss på bryggan i solen. Lajvet hörni, lajvet!

Processed with VSCO with a5 presetProcessed with VSCO with a5 preset

Efter en stund i solen så tog vi vagnen bort mot Vätterstranden. Vägen längst med Vättern är snudd på magisk, jag kände mig prick exakt som min mormor när jag gick där och ba ”titta S, såååååå fint!”, ”Kolla på vattnet, helt stilla, himlen klarblå och solen vääärmer! Känner du S?”, ”titta på träden, nu börjar löven bli orange, sen röda…. såååå fiiiint!” Haha. Alltså SOM min kära mormor uttalat dessa fraser under min barndom. Naturen + mormor = true. Och det är hon som fått mig att uppskatta det fina i allt, trots att jag där och då mest suckade. Men nu: FIIIINT!!

Jag menar: kolla ba:Processed with VSCO with a5 presetLJUVLIGT!

 

Men målet var såklart lekparken, Strandparken tror jag den heter som ligger nästan längst bort på Vätterstranden. Verkligen en lekpark med en view. Väl där så stannade vi i några timmar. S bakade kakor, klättrade som en tok, gungade, vi hade fruktstund och S hann även med en operation av Pippi där i lekparken. Mycket händelserik dag minst sagt.

Processed with VSCO with a5 presetProcessed with VSCO with a5 presetProcessed with VSCO with f2 preset

Det är enklast och bäst att ta bilder när S äter, då måste hon liksom vara still. Annars är det full fart ca hela tiden. Har SÅ många bilder i telefonen när hon är helt suddig, halv eller crazy bananas. Men idag fick jag till några! Ha!

 

Måste säga att det kan ha varit den bästa dagen på… tja, vad känns som evigheter. Verkligen en toppendag tillsammans jag och räkan. Hon är så kul. Och spännande. Mycket funderingar och olika påhitt. Men också mycket ”nej!” Och en hel del ”Nej det är inte fint väder”, ”Nej solen lyser inte”, ”nej jag tycker inte det” när jag säger det andra. Ha! Kul.

Dagen får 5/5 och jag knypplar ihop den ljuvliga dagen, stoppar långt in i hjärtat och tar fram den när det behövs som mest en grå dag. Tack lajvet!

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Det omtalade besöket

Publicerat i efterhand. Skrivet för några veckor sedan.

Söndag. I veckan har jag hunnit med mycket samtidigt som jag slås av känslan att jag bara står och stampar. Trampar och stampar men kommer ingenstans. Jag har jobbat. Haft styrelsemöte med RFSU. Målat och borrat i hemmet. Och inte minst har jag haft det omtalade läkarbesöket som jag så länge väntat, längtat, och haft sån vidrig ångest inför. Jag har egentligen ingen lust att gå in på detaljer om hur och varför, vad exakt. Det är mitt. Men på något vänster tog jag mig dit. Jag trodde på riktigt jag skulle få en panikattack på bussen upp, hjärtat i halsen och helt skakis. Jag kunde för mitt liv inte få till en mobilbiljett och det stod liksom still, men chaffisen såg nog min panik och lät mig åka med. När jag väl klev av bussen hittade jag inte dit. Bara att gå på området där det står ”psyk….” som första ord gav mig panik. ”Vad gör jag här?”

Efter vad som kändes som en halv evighet (tio min!) var jag framme. Och väl inne fanns det en reception en skulle anmäla sig i. Pulsen på 110. Med knappt 1min marginal till utsatt tid kutade jag upp för trappan, åt höger, såg läkaren och sen bröt jag ihop fullständigt direkt när jag klev in i rummet hos hen. Vilken pärs att bara ta sig dit! Alla mina krafter var slut redan innan jag hunnit börja besöket. Men det gick bra. Jag var livrädd att inte bli tagen på allvar, att det bara skulle viftas bort, eller kanske att jag är ett hopplöst fall. Men tvärt om. Hen lyssnade, förstod mig och var tydlig i hur hen tänkte. Jag pratade, grät och hulkade om vart annat. Och direkt när jag trodde att ”nä nu måste tårarna va slut!” Men så grät jag igen.

Men jag fick ett sånt oerhört bra och fint bemötande. Det är så viktigt att träffa rätt personer. Och även om ingenting konkret har hänt sedan besöket är det en enorm lättnad att ha varit där. Jag tog mig dit! Och att ha blivit tagen på allvar. Det ska inte behöva vara så illa som det har varit, det finns hjälp. Och den hjälpen kan se olika ut beroende på vad vi behöver, men det finns hjälp. Jag lovar. Bara vi vågar ta tag i det och vågar be om hjälp.

Men jag vet, det tar på krafterna att ens tänka på att ringa ett samtal till vårdcentralen. Att berätta om allt. Och om inget. För att sedan få höra att en ska kontakta en annan avdelning. Samla mod och ork till att ringa igen. För att det sedan är flera veckors väntetid. ”Psykakuten finns” mmm. Till ett besök som en struntar i pga ”orkar inte”. För att sedan komma på att en fasen måste. Men inte orkar. Det är skit. Jag vet.

 

För mig tog det….. alldeles för många år. Och jag är absolut inte klar än. Jag har bara börjat. Innan (och fortfarande…) har jag viftat bort det och tänkt att det finns folk som har det värre, vilket det såklart finns, men det hjälper inte mig. Jag är också viktig. Men den största anledningen till att jag tog tag i att söka hjälp, är för att jag inte bara har mig själv att tänka på längre. Det finns en annan liten person som är den mest viktiga personen i världen, som jag vill ge allt och lite till. Och jag har betydligt bättre förutsättningar för det om jag mår bra. Då kan jag ge mer.

 

Och som en kär person sa, ”kom ihåg att du inte är ångest, du har ångest.”

Processed with VSCO with 5 preset

Jag väljer att dela med mig för att psykisk ohälsa förekommer fasen överallt, fast den kanske inte alltid syns i det där gråa perfekta inredningskontot på instagram, bakom fluff, skrattade barn och gröna växter. Vi är många. Du är inte ensam.

Annons
Kommentera (7)

Kommentera

  1. Ida

    Otroligt starkt av dig att ta dig dit vännen trots att det var så ångestladdat och underbart att du fick ett gott bemötande. Jag tänker på dig ❤️

  2. Alexandra

    Kämpa på! Jag har ingen egen erfarenhet av ångest men en nära vän till mig är tyvärr drabbad och det är verkligen ingen barnlek. Hoppas du får hjälp och känner att det börjar ljusna något. Kram

Se fler...

1a okt

HEJ kära vänner och diverse annat löst folk.

Jag skulle kunna skriva en roman till att börja med för att sedan fortsätta med både del 2 och 3 för att berätta om den senaste tiden med allt vad det innebär. Men jag orkar inte. Som jag skrivit innan har ångesten fyllt både kropp och knopp och det har verkligen sprutat ur öronen på mig. Men nu är det bättre. Jag kan andas. Det känns inte längre som om jag har en enormt tung kedja runt halsen som långsamt kväver mig. Jag har varit på ett viktigt möte med en läkare som förhoppningsvis ska reda ut lite, längre fram. ”Det är ca 1års kö…..” mm okej vänta så gräver jag ner mig så länge. Funderar på om jag ska publicera inlägget jag skrev precis efter besöket, där och då kändes det alldeles för mörkt för att publicera. Men nu har jag lite distans till det hela och det går att ta på. Kanske kan hjälpa någon. En.

Processed with VSCO with a5 preset
Processed with VSCO with a5 preset

 

Nåväl. En himla kul grej är att jag har jag börjat en kvällskurs i silversmide vilket är ca det bästa jag gjort på länge. OJ SÅ SKOJ!! Dock är det en jäkla kamp för samtidigt som det är svinkul så hatar jag att ta/följa instruktioner och mitt tålamod får jobba nått enormt. Men kreativt och pilligt. Hjärnan får liksom lära nytt. Tips! Skaffa ny hobby!

Tänkte jag skulle ta tag i det här med bloggy mer seriöst igen, hoppas ni vill hänga kvar! Saknar det. Men först ska jag kolla Ebbots Ark, ytterligare ett ofrivilligt tips.

KRAM OCH KLAPP SÅ LÄNGE

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

stats