Julia Adler | Vimedbarn.se
Julia

Julia Adler

Annons

Gravid v 28

Och helt plötsligt är en visst gravid i vecka 28. Tjuoåtta?! Inte ens 100 dagar kvar? WHAT?! Jag fattar ingenting. Det har gått så sinnessjukt snabbt att jag knappt tror det är sant. Och eftersom jag tydligen är riktigt usel på att ta tag i det här med att dela med mig av tiden tidigare i graviditeten, så tänkte jag att NU kan vi väl börja då. Från idag. Vi kör från nu så får vi se vilka inlägg som slinker in under tiden.

Jag kan väl börja med att berätta att några bilder från varje vecka finns det minsann inte. Jag har försökt komma ihåg att föreviga mig och magen, men njae, det går inte alls lika bra som sist. Det känns hemskt att säga, men jag glömmer liksom bort att jag är gravid. Vilket iof tyder på att jag mår jäkligt bra och som jag absolut inte tog för givet efter min förra genomvidriga graviditet. Jag var nämligen beredd på det värsta både fysiskt och psykiskt, men hoppades såklart att det kunde vara som folk sa, att den andra graviditeten går betydligt enklare. Och det gick. Än så länge. Orkar inte jinxa MEN det har varit betydligt bättre den här omgången. Även om min ischias just i detta nu, och bara de senaste dagarna varit och gnagt i skinkan och gjort mig tokig. Kanske eventuellt foglossning? Och halsbrännan såklart. Tröttheten. Sammandragningarna!!! Men DET är ju sånt en får ta tänker jag. Sånt som kommer på köpet vare sig en vill eller inte. Men det går fortfarande inte att jämföra med sist, den tröttheten då var outhärdlig. Jag grät varje dag för att min kropp inte orkade någonting. Idag visst, jag är skittrött MEN har liksom också fått ett heeelt annat perspektiv på trötthet efter förra graviditeten, vakna nätter med amning och bajsblöjor och perioder med ett barn som vägrar sova mer än 1,5h i sträck. Jag är tåligare nu, vet hur jävligt det kan vara. Men också, det viktigaste av allt: att det blir bättre. Allt går i perioder och inget varar för evigt. En ENORM tröst när en är på bristningsgränsen.

Och precis så tänker jag nu med, min graviditet kommer inte vara för evigt. Och kanske är det också sista gången jag är gravid. Jag är där jag är nu, och tar det för vad det är och att tänka så hjälper mig att må bättre. Jag vägrar må lika dåligt som sist och gör allt för att få mig att må bästa möjliga. Det finns ett slut!

 

Sist hade jag också panik psykiskt pga att kläderna satt tajt efter bara någon vecka, och ytterligare några veckor senare så kunde jag inte ha ett endaste plagg i garderoben. Att känna sig obekväm i precis allt och känslan av att behöva köpa en helt ny garderob för att en var gravid, aldrig. Den här gången ser min garderob annorlunda ut, den består inte längre av 97% träningskläder i strl XS-S utan mer av T-shirt, fladdriga byxor och sköna skjortor som jag än idag kan ha. Ja inte allt såklart, men majoriteten av kläderna används fortfarande vilket känns SKÖNT att kunna få klä sig och känna igen sig själv trots en växande mage.

 

Klädd i en VIT tröja! Värt att förevigas!

Nåväl. Vecka 28 it is och kroppen och knoppen har alltså fattat att den är gravid. Både bra och dåligt. Ischias är riktigt vidrigt sedan några dagar tillbaka, innan har det varit mer hanterbart, men inte nu längre. Skriker till i ren panik och tar fram alla fula ord jag kan. Skit är vad det är. Men igår tog jag faktiskt tag i att ringa en sjukgymnast för att få ett utlåtande om det. Jag stretchar ihjäl mig men till ingen nytta alls känns det som. Får se vad hen säger nästa vecka och vad planen blir.

NU ska jag försöka sova. Ta en liten lyxig kvällscoctail (läs samarin) sen hopp i säng. I helgen är jag ähägntligen ledig tillsammans med min lilla familj. Känns som en evighet sedan! Det här inlägget blev betydligt längre än vad jag tänkt, vet knappt vad jag skrivit? Äsch låt gå.

Vi hörs!

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentera (0)

Kommentera

Annons
stats